Hej kids, fick precis in VÄRLDENS vassaste glasbit i tummen efter en iphoneolycka som slutade med sprucken skärm :'(.

Jag försökte känna något, uppgivenhet, sorg, ilska eller vad som helst men det kickar inte till som förr när man hade sönder något. Antingen kan jag bara inte hantera det eller så är det för att det har hänt så otroligt många gånger förr. Det enda dumma är att det blir lite farligt att spela candy crush nu med glassplittret å allt. 

 

Nu sitter jag i alla fall här ensam hemma och dricker kaffe för att inte somna. I dag har jag varit på promenad med Hugo från Skånegatan till Waldemarsudde och tillbaks via gång, cykel och färja. Jag gillar ju inte att promenera, vet inte varför alla tycker att det är så fantastiskt. Fattar grejen med att ta sig från ett ställe till ett annat och så, eller om man går på en gata med massa kul grejer men detta planlösa strosande omkring för att typ kanske "se vad som finns bakom den där udden" intresserar mig helt enkelt inte. I så fall måste jag ha ett mål, jättevarma kläder alternativt sommar och massa superroliga grejer att tänka på men det händer ju bara inte. 

I alla fall! Här hamnade vi efter ett tag och då ville Hugo sitta å njuta lite.