Jag var på Skansen med skolan förra veckan för första gången sedan mellanstadiet, allt var sig likt. När de andra skulle in på skansenakvariet och göra fan vet jag smet jag iväg till björnarna.  Det var jag och ett gäng utvecklingsstörda (har nog aldrig sett så många på samma dag) som stod klistrade mot glasrutan och med stort intresse följde när björnpappan försökte försökte förföra björnmamman som mest verkade intresserad av att tugga på sin kvist.  De andra djuren var så oerhört ointressanta. Vad är det för tråkdjur de har på Skansen egentligen? Antingen bara gömmer de sig hela tiden (lodjuren, finns dom ens?) eller så ser dom så sjukt deppiga ut. Ryck upp er för fan. Jag kände mig onekligen rätt gammal när jag snabbt retirerade till att inspektera de gamla husen tillsammans med SFI-grupperna för att sedan sätta mig och läsa tills jag fick gå hem.

 

 

 

HEJ!

Nu när sommaren har kommit har vi ju fyllt vardagen av sommaraktiviteter så som:

 

I morse när jag 07:25 klev in i vårt grupprum på hemtjänst såg min chef upp på mig och sa "Men va, vad gör du här?". Tydligen har de tagit bort mitt schema pga budgetproblem så nu ska jag få jobba kväll i stället. Inte för att det gör mig så mycket men lite information i förväg hade ju verkligen inte skadat. Jag cyklade hem igen i pissregnet och kröp ner bredvid Hugo och tyckte synd om mig själv ett tag och sen såg vi på Schindlers List och det var väl egentligen det jag skulle komma till.

Jag ser det som nr 1 i mitt lilla projekt. Jag har sett den förut men av någon anledning inte i "vuxen ålder" (eh) och jag tänkte inte direkt analysera den här men se den om ni inte har gjort det, det är ju Spielberg liksom så man får väl se det som en sevärdhets-garanti. En grinvänlig men stundvis komisk historia om Oscar Schindlers judar under andra världskriget. Att den vann sju Oscars är kanske också nämnvärt. 

 

 

Jävlar vad krystat det här blev nu då, vete fan om jag tänker fortsätta med detta.

 

Nu ska jag gå och arbeta ett litet kvällspass adjöadjö!

JAHA.

 

I dag när jag hade ännu en såndär ovärd håltimma så gick jag till ett askefft café i sumpan och åt en bulle. Om jag inte hade gått in på det där jävla cafét och kommit på att jag var kissnödig så skulle jag aldrig dragit ner brallorna så fort att mobilen ramlade ner och dog i toaletten. Skulle heller aldrig behövt suga ut toalettvatten ur laddningshålet och sen nästan kräkas när jag kom på vad fan jag gjorde. Men det var i ren panik. Var gör man inte för att rädda sin lilla bebis?

 

Nu sitter jag i alla fall här och ber å ber om att den ska fungera när jag startar om den. Något säger mig att den inte kommer göra det.

 

Jaja, annars får jag väl köpa min fjärde iphone inom loppet av 1,5 år. Tyckte väl att denna hade klarat sig lite väl bra hittils i mina slarvhänder. Tänk att allt jag äger, eller ens rör vid, jämt går sönder eller försvinner. Kan ju inte ha nånting! Precis när jag fått tillbaks min macbook från reparationen och när min systemkamera också gått sönder. Jag börjar ana att min far har rätt när han påstår att vi i vår familj inte borde ha dyra prylar. 

ÄEH SKITSAMMA. Kommer bli fett lack om mina banor på candy crush har försvunnit sen dock, det får inte hända.

 

Snart ska Allan gå på nån persisk nyårs-middag och jag ska stanna hemma och sortera mina saker ensam.

Hatar att vara ensam.

Hejdå

 

 

Då var det dags för et nytt kapitel i blogghistorien. Vi ska upplysa, förändra och bidra till en bättre värld. Med blogg.se som medium kommer vi förmedla en sanningsenlig bild av den romantiska världen inom hemtjänsten och nykterhetsrörelsens folkhögskola. Skål, mina vänner.