Min påskledighet känns som betydligt mer än en vecka, av någon anledning.  Jag har åkt fram och tillbaks till dalarna, varit på arbetsintervjuer och inte sovit särskilt mycket med mina mått mätt. På gott och ont är det en väldigt ovan känsla för mig att inte vara utvilad. Jag ägnade hela fredagen åt att koka sylt, renovera en byrå som jag fick för mig var skabbig och laga mat jag inte ville äta. Vilken hemmafru jag hade vart va, ett riktigt kap. Nervositetsgrejer alltihop tror jag, borde vara nervös oftare. I lördags skrev jag högskoleprovet för andra gången efter ca två timmars söm, väldigt dumt av mig och jag tror inte att jag kommer höja mitt gamla resultat. Jag hade kul i alla fall, eftersom att jag är skruvad nog att tycka att det är väldigt roligt att skriva prov.

 

I går åkte jag, Oskar och Arvid till Sollenkroka där Oskar har en prima sommarstuga och roade oss. Vi åkte BIL  bör nämnas eftersom jag fortfarande tycker att det är världens grej att åka bil med jämnåriga vänner. Det kommer jag nog fortsätta tycka ett tag.  Att åka bil i skärgården tycker jag känns precis som att spela världens bästa dataspel Bygg Bilar Med Mulle Meck, det vill säga supemysigt och kul! Väl framme spelade vi alfapet, gick ut med hunden i snöstormen, såg en jobbig film om folk som dog och en väldigt rolig om franska poliser. Jag tog bussen tidigt i morse för att åka till min skola som ju faktiskt också ligger på Värmdö. Hur långt kan det vara, tänkte jag. Kollade google maps en stund innan jag skulle bege mig hemåt och förstod att vi faktiskt befann oss så långt ut i Stockholms skärgård man kan komma utan båt. Det tog en och en halv timme till Henriksdal där man kunde byta men jag somnade på en tants gosiga pälsjacka och vaknade vid Slussen, köpte kaffe och bulle och åkte tillbaks ut på Värmdö igen. Minns inte så mycket av skoldagen förutom att jag norpade åt mig en bok som jag har velat läsa. Det ska jag göra nu.