Jag hade egentligen tänkt att skriva något mer ambitiöst i dag och kanske till och med slå på stort och lägga upp en bild eller två, men eftersom Susanna har bloggat TVÅ hela gånger så sparar jag mig lite. Det märks att flickan inte har haft en blogg på ett tag och att hon har lidit av någon sorts abstinens. Själv har jag aldrig bloggat över huvud taget och är alltså total nybörjare. Jag har töntigt nog lagt någon slags prestige i att ha lämnat ganska lite avtryck på internet för att vara en tonåring under tidigt 2000-tal. Men det finns ju faktiskt få saker på internet som är så underhållande som när vänner och bekanta har bloggar, och det har varit lite tunnsått på den fronten på senaste. Så med två månader kvar som tonåring kände jag att det var dags att dra mitt strå till stacken. Och så förstås för att agera någon slags ny Liona för Susanna så att vi alla kan få njuta av hennes skriverier igen. Jag ska försöka lägga upp bilder på och omnämna alla jag träffar, jag lovar. 

 

Just nu sitter jag på tåget upp mot Rättvik, där jag ska lägga mig i horisontalläge och låta mormor göda mig i några dagar. I morgon kommer Suzie upp, som hon skrev. Och alltså: jag sitter på ett jäkla tåg. Jag må vara efter, men det här med att koppla upp datorn mot mobilen och "surfa på nätet" i skogarna mellan typ Gagnef och Insjön känns rätt så tufft ändå. Oj, nu händer det grejer. Någon verkar ha halkat omkull och dött mer eller mindre här på perrongen i Leksand. Tills vidare.