Nu har jag efter ungefär en månad som bloggsuperstjärna insett att måndagar och tisdagar är svårast att skriva på och om. Dessa två dagar har jag förutom att röra mig mellan mina just nu tre fasta punkter, skolan, hemmet och Eriksdalsbadet ägnat mig åt en hel del existensiella funderingar. Vem är jag? Vad är mitt syfte här på jorden? Kommer jag någonsin klara bana 82 på Candy Crush? Och så har jag så smått börjat omvärdera mina planer inför hösten. Jag kanske också vill läsa 30 högskolepoäng för att sedan resa till typ Indien och finna mig själv. Det verkar trots allt vara ett vinnande koncept. Jag kanske har varit nog alternativ med mina folkhögskoleår (oj vad jag ska beklaga mig över konceptet folkhögskola här när jag är klar där ute). Oftast är det nog bäst att bara följa strömmen.

 

Nu ligger jag fastklibbad i skinnsoffan med datorn på magen efter att ha skolat, ätit påsklunch (sill OCH ägg mmm) och tränat. När jag tränar vid tretiden som i dag, är det oftast  bara jag och högstadiekids i omklädningsrummet och jag får tjuvlyssna på massor av svåra tonårsdilemman. Det blir bättre snart mina små lamm, vill jag säga. Fast blir det det? Jag vet inte om jag borde bli orolig när mina vänners och mina relationsdraman påminner så pass mycket om dessa femtonåringars. Jag tröstar mig själv med att jag är tonåring i nästan en månad till och alltså har en hel del tid på mig att växa upp.

 

Nu är det hur som helst onsdag och roligheterna kan börja igen. I kväll ska jag till exempel äta dumplings. Det kan bli kul!