I dag är det söndag och jag är av den bestämda uppfattningen att söndagar är ett sorgligt fenomen. Allt är stängt, internet är tråkigt, instagram är tråkigt och jag själv är ta mig fan tråkigast av alla. Dessutom lider jag allt som oftast av någon slags placebobakfylla. Denna söndag har jag trots allt haft det rätt bra. Jag, Susanna och André skulle på en loppmarknad på Drottningatan vilken visade sig vara stängd, vi gick till Old Touch där det också var stängt, samma gällde för den andra dyra vintagebutiken som ligger precis bredvid. Jag och Susanna begav oss tillbaks till Söder och La Neta som vi ville testa. Även där var det stängt. Vi hamnade tillslut på Sonos där vi åt dagens sushi utan läka och lyssnade på den enda låten de spelar där på repeat. Skanstullsområdet kan man i alla fall lita på. Sedan gick vi till Skånegatan 53, hängde med resten av våra kompisar (Mathilda och Hugo) som trillade in en efter en, spelade lite Candy Crush, youtubade och pratade om analsex. Eller tog igen som det heter i blogguniversum. Nu ska jag äta en ananas som jag har spanat in i köket.
Det är lustigt det där att varje gång jag dricker alkohol efter ett lite längre uppehåll så blir det första fyllan all over again. Tyvärr följer inte bakfyllan samma mönster, i sådana fall hade den varit obefintlig och det kan jag inte påstå att den är i dag. Inte ens i närheten. I går var jag en sväng på grafikskolans partaj och det var länge sedan jag var under samma tak som så många människor i min bekantskapskrets. Det är knäppt hur många ytligt bekanta man faktiskt har lyckats skrapa ihop genom åren. Jag kom i alla fall till sans någorlunda tidigt och vinglade hem över Skanstullsbron. Min bästa fula tjocktröja blev kvar, tror även att jag fick med mig någon annans svarta halsduk i stället för min egen.
I morse när jag satt och åt jordnötssmör direkt ur burken och försökte fokusera blicken kom mor och viftade med en bunt deklarationspapper adresserade till mig. Jag förstod naturligtvis ingenting av dess innebörd eller vad det var meningen att jag skulle göra med dem, men visste att jag när alla andra får skatteåterbäring kommer jag ha restskatt att betala. Dubbelkollade i alla fall med föredetta bankkvinnan mormor som också satt vid frukostbordet. Jag hade tydligen helt fel och kommer att få tillbaks pengar i alla fall. Massor med pengar. Jag blev på lite bättre humör.
Nu ska jag trotsa bakfyllan och ge mig ut i världen. Tror att jag och Susanna ska fika som de ladies vi är. Först ska jag sminka över finnen som lyser i pannan på mig (kanske kan maskera den som en bindi) och duscha mig i någon av mammas alla parfymer som luktar tvål. Resonerar som så att man kan ju i alla fall försöka vara fräsch på utsidan.
Här är en bild på en annan dam jag har fikat med många gånger. Ni får låtsas att det är jag eller S på bilden.
Sitter ensam på fik. Tanken på den grejen är så mycket bättre än vad det faktiskt är. Eller så är det jag som inte är van. Låtsas lite halvt som om jag har något viktigt att göra eller skriva när jag egentligen bara sitter här för att jag inte har någon lust att vara hemma eller ork att hitta på något vettigare. Och så ville jag ha en kanelbulle. Denna var något torr.
Det är jag och två lite för gamla och hippa mammor med spädbarn här. De väger och mäter bebisarna varje dag berättar de. Bebis A är 75 cm och bebis B är 73 cm. Båda följer sina längdkurvor trots att de är prematurer. De äter väldigt små riskakor. Nu åkte boobsen fram på båda mammorna. Vet inte riktigt vad jag tycker men man bör väl tycka att det är vackert och naturligt antar jag.
Stalkade mina gamlingar från i somras på birthday.se. Ganska många har dött men inte de jag trodde. Nu ska jag logga in och ut lite från Facebook trots att det inte har varit roligt sedan 2008 och sedan springa till Hemköp och posta ett paket. Nu kommer ena bebisen, Salvador, krypande mot mig. Dags att börja röra mig, ska så småningom till föräldrahemmet för middagsmat och så vidare.
I dag måndag den 18 mars 2013 har jag gjort följande
Varit på Värmdö och vänt
Tränat denna arma kropp
Hittat ett vykort från Kuba på hallmattan, hade gett upp hoppet då resenärerna i fråga har varit hemma i en månad eller så nu, misstänker att den sena leveransen beror på att postnumret är fel. 116 68 är det som gäller för alla er som har kärleksbrev som väntar på att skickas. Tack för vykortet i alla fall Susanna, önskar att jag också hade en så pass liten handstil att mer är två meningar får plats!
Ringt om ett jobb. Inget svar. Kan eventuellt ha råkat lämna ett olämpligt meddelande på telefonsvararen av misstag.
Återstår att göra:
Ägna mig åt mitt kanske mest husliga specialintresse skovård
Se sista avsnittet av Girls. Dock är jag är fortfarande skärrad efter topsincidenten från förra avsnittet.
Nu tänker jag dela med mig av tre instagrambilder från i somras som jag tycker fick oförtjänt få likes. Som straff får ni se dem igen. Har ni åsikter om detta inlägg hänvisar jag till rubriken.
Kanske den ultimata strandbilden
Kanske den ultimata vitanbilden
Kanske den ultimata bilden på Isak och Ilo i Dalarna.
Vaknade utvilad och gosig efter en lång natts sömn.
Sedan var det dags för mysfrukost med familjen
Sedan blev det bråttom! Tänk vad tiden kan springa iväg.
Tack och lov hann jag med bussen. Här lämnar vi Slussenterminalen.
...
Det jag egentligen ville säga var förlåt. Bristen på bilder på denna blogg är en direkt följd av Susannas brist på kamera och mitt eget brist på intresse för det här med fotograferande över huvud tager just nu. Ska bättra mig och ta med kamerahelvetet ut någon gång. Kanske redan i kväll.
Nu har även vi varit och sett Hilma Af Klint-utställningen, ett lördagsnöje vi delade med resten av Stockholms vita medelklassfamiljer. Vi ljög om att vi var yngre för att få gå in gratis, nu börjar den fasen av livet antar jag. Sen ville vi ha kanelbulle och kaffe men på fiket fanns det bara espresso och croissanter. Och utställningen, alltså det var ju fint och så, men synd att bruden kände att hon behövde plagiera Guitar Hero. Hennes egna grejer var ju helt ok liksom.
Både jag och Susanna har tränat i dag, på olika håll, vilket jag vågar påstå är lite av en sensation. Fast näe. Det är rätt många som tränar som galningar vad det verkar, fast i smyg. Att stöta på en bekant på Eriksdalsbadet känns ungefär lika stelt som jag föreställer mig att det skulle göra att träffa på någon på ett AA-möte. Vi är inte riktigt en del av ett gäng där detta är något man pratar om. Jag tränar av 100% estetiska skäl (ska inte tala för Sus) och allt annat vore ljug. Inte tycker jag att det är särskilt roligt heller. Den där ”sköna känslan efteråt” består för mig i att tänka på hur skönt det är att inte behöva träna igen dagen efter.
Men så säger man ju inte, inte som tjej i alla fall. Man säger att man tränar av hälsoskäl, för att man mår så himla bra av det, eller så tränar man inte alls. På samma sätt som man säger att man har en klädbudget på typ 100 kronor i månaden, sminkar sig med lite vaselin på läpparna, och är klädsamt underviktig för att man har så himla hög förbränning och kan äta vad fan som helst och bara fortsätta gå ner i vikt, hihi.
Jag är absolut inte oskyldig i sammanhanget. Jag lägger alldeles för mycket tid, pengar och kraft på mitt yttre, men förmodligen inte mer än vad unga kvinnor gör i allmänhet. Jag tycker inte att det är en så jävla konstig reaktion på att hela livet ha matats med att vi kvinnor och flickor värderas främst efter vårt utseende. Men det är ju pinsamt förstås, att vara ett jävla offer för patriarkatet. Bara att publicera detta känns... sådär. Tur att vi inte har särskilt många läsare. Nu ska jag åka snålskjuts på mina föräldrars middagsvin och sen kanske träffa min bloggpartner med fler och hitta på någe.
Tror att jag kan ha druckit lite mycket kaffe i dag, har varit ovanligt hispig. I dag svek jag min frisör sedan åtta år (förlåt Jessica men jag har fan inte råd längre) och gick till någon ny galning som inte ville klippa mina toppar med motiveringen att de ej skulle vara slitna. Herregud vad hela världen är upp och ner. Bestämde mig för att återgå till min mellanstadiefripp i stället och kapade luggen. Kom hem och hann vara hemma i en halvtimme innan jag insåg hur fel det kändes att komma hem från frisören utan ångest över att håret är för kort. Var arg på galningfrisören. Bokade ny klipptid en halvtimme senare hos någon på Götgatan (Baresso?) som man kunde klippa sig hos för 150 pix via Rabble. Saknade frisör-Jessica men hade fortfarande inte råd. Gick till rabblesalongen, fick ett ungefär lika personligt bemötande som på McDonalds men fort gick det och kostade som tre öl. Appropå öl kan ni ju påminna mig om att inte glömma legitimationen hemma framöver, den lär behövas. Hemma nu. Ska aldrig testa nya saker igen. Och jag ska aldrig mer skriva om mitt hår, lovar. Puss alla sex unika besökare.
Nu är sportlovsledigheten som faktiskt var hundra tusen gånger över förväntan slut och jag är tillbaks i min väldigt farfyllda vardag. I dag fick jag åka i en gammal tunnelbanevagn mellan Mariatorget och Slussen vilket jag som bara åker gröna linjen annars tycker är jättemysigt och barndomsnostalgiskt och det var kanske det mest spännande dagen hade att erbjuda. Kontakten med omvärlden har varit sådär, därför blev jag lite extra glad över den här kärleksyttringen alldeles nyss. Alltid kul när någon visar lite uppskattning, har man inga äldre släktingar i livet får man väl ta vad man får.
Jag, Sus och gänget på tunnelbanan i går. Det kan ju bli lite tokigt sådär framåt småtimmarna när man har fått i sig en drink eller två. Hihi. Kul hade vi det i alla fall. Love you guys! <3
I dag har jag och Susanna åkt ännu mer spark. Spark är lite som en blandning av en en pulka och en rollator, ett strålande färdmedel helt enkelt. Besitter man tekniska färdigheter kan man montera på en motor för ultimat street cred i norra Dalarna. Det gör inte vi och vi kommer förmodligen inte kunna gå i morgon. Nu ska vi äta middag och sedan fortsätta äta tills vi spyr. De andra ska äta biff och jag ska festa loss på... majs. I dag är sista dagen på februari och således sista dagen som jag inte tillåter mig själv att äta kött. Fantasin när det kommer till spännande vegetarisk mat har inte varit på topp senaste veckan, och kvällens middag blir lite av ett eldprov. Jag har i alla fall hållit mig till vad jag har åtagit mig att göra för en gångs skull, dvs. att äta vegetariskt i en måndad. Det har varit förvånansvärt enkelt men jag kommer inte att fortsätta. Är inte överdrivet sentimental när det kommer till djur osv. Vid midnatt ska jag festa loss på varmkorv med bröd. Vi är hemma vid sextiden i morgon.
Så här såg det ut i dag när Susanna gjorde entré på Ovanbacken. Efter att ha fikat i metropolen Mora så åkte vi spark (OBS ej kälke). I morgon ska vi åka ännu mer spark. Japp. Såatte såere. Återkommer.
Jag hade egentligen tänkt att skriva något mer ambitiöst i dag och kanske till och med slå på stort och lägga upp en bild eller två, men eftersom Susanna har bloggat TVÅ hela gånger så sparar jag mig lite. Det märks att flickan inte har haft en blogg på ett tag och att hon har lidit av någon sorts abstinens. Själv har jag aldrig bloggat över huvud taget och är alltså total nybörjare. Jag har töntigt nog lagt någon slags prestige i att ha lämnat ganska lite avtryck på internet för att vara en tonåring under tidigt 2000-tal. Men det finns ju faktiskt få saker på internet som är så underhållande som när vänner och bekanta har bloggar, och det har varit lite tunnsått på den fronten på senaste. Så med två månader kvar som tonåring kände jag att det var dags att dra mitt strå till stacken. Och så förstås för att agera någon slags ny Liona för Susanna så att vi alla kan få njuta av hennes skriverier igen. Jag ska försöka lägga upp bilder på och omnämna alla jag träffar, jag lovar.
Just nu sitter jag på tåget upp mot Rättvik, där jag ska lägga mig i horisontalläge och låta mormor göda mig i några dagar. I morgon kommer Suzie upp, som hon skrev. Och alltså: jag sitter på ett jäkla tåg. Jag må vara efter, men det här med att koppla upp datorn mot mobilen och "surfa på nätet" i skogarna mellan typ Gagnef och Insjön känns rätt så tufft ändå. Oj, nu händer det grejer. Någon verkar ha halkat omkull och dött mer eller mindre här på perrongen i Leksand. Tills vidare.
Strålande strålande analys av högstadiet förresten Susanna! Eller Suss som hon kallades då. I bland nu också. Jag skulle verkligen inte klara av att jobba på Sofia. Jag skulle vara som den där tjejen som arbetstränade i cafét, men mest hängde i rökrutan och bjöd eleverna på cigg. Jag ska absolut fylla ut med fjortisbilder på mig själv när jag kommer hem.
Jag är kvar på Kungsholmen, efter en liten vända hemåt i går då jag bjöd jag Susanna på en gastronomisk upplevelse i form av broccolispoppa. Vi lyckades senare med konststycket att ta 3an åt fel håll, något vi lovade varandra att aldrig tala högt om igen. Till slut kom vi i alla fall fram till M, där det bjöds på gammalt hederligt häng med högstadiepolarna innan resten av festdeltagarna kom efter en stund. Kvällen fick avslutas något abrupt framåt natten när spritintaget blev lite högt. Ingen nämnd, ingen glömd. Det var i alla fall super så länge det varade, tack för kalaset Mathilda! Jag stannade i vanlig ordning kvar på soffan och vaknade till det ljuva skenet från den lilla gröna lampan som lyser när kameran är igång på Mathildas dator. I går natt fick jag en idé om at det kunde vara kul att ha en videoinspelning i photo booth på gång i bakgrunden. Jag kom ihåg detta i uppskattningsvis 30 sekunder och när vi vaknade hade vi alltså ett åtta timmar långt videklipp att avnjuta. Halvkul idé, men den sista timmen av det galna partyt finns trots allt dokumenterad. I alla fall männens maktkamp om spotify och Stinas strålande avskedstal vid festen slut. Nu vaknade Mathilda, så vi ska väl kurera bakfyllor antar jag.
Här kom jag tydligen fortfarande ihåg att vi filmade.
I dag har jag och Mathilda följt ett dejtprogram med stort intresse och druckit varsin balja med brudigt te. Nu står Mathilda i duschen och jag roar mig bäst jag kan här på Kungsholmen.
