Hej mina vänner!

 

Jag sitter för ovanlighetens skull vid vårt matbord, som egentligen är mitt skrivbord, och betalar 349 räkningar som jag inte har haft råd att betala förrän nu. Livet som slösare.

I förrgår kom som sagt sydamerikanerna hem och det känns så tryggt och härligt, nu saknas bara Fagge å Davve som blev kvar. I går gick vi på Lucias vernissage på KB och träffade gamla lärare, åt choklad, kollade på foton och drack bärs. Det var lite konstigt att träffa lärarna igen, inte alls så avslappnat som jag hade tänkt mig utan tvärtom rätt stelt och först trodde jag att vår digi-lärare inte ens kände igen oss.. Hade verkligen hoppats att man hade gjort något intryck på de där jävlarna men tydligen inte så värst. 

Efter vernissagen blidde det barhäng och lite firande av Klaras student och till sist MarreLavve. Jag som började jobba halv åtta i morse cyklade hem innan alla andra och kom i säng halv tre men det fick jag förstås ångra bittert i alla fall idag. Fan vad dålig jag är på att jobba när jag är bakis :( Och detta trots moget gå hem tidigare-initiativ.

Nu har vi beslutat oss för att åka till Barcelona i Augusti som förra året så alla intresserade kan ju anmäla sig hos mig eller Fanny på charlies/i vitan/sms. 

 

Nu ska jag låtsasshoppa på Ikea för tionde gången denna vecka inför min lilla flytt nästa vecka. 

 

JAA!

 

Jag lovade att ge i från mig livstecken när lyckan vänt och det har den gjort så jag står fast vid mitt ord.I dag har nämligen tre bra saker hänt.

 

 

Jag var på Skansen med skolan förra veckan för första gången sedan mellanstadiet, allt var sig likt. När de andra skulle in på skansenakvariet och göra fan vet jag smet jag iväg till björnarna.  Det var jag och ett gäng utvecklingsstörda (har nog aldrig sett så många på samma dag) som stod klistrade mot glasrutan och med stort intresse följde när björnpappan försökte försökte förföra björnmamman som mest verkade intresserad av att tugga på sin kvist.  De andra djuren var så oerhört ointressanta. Vad är det för tråkdjur de har på Skansen egentligen? Antingen bara gömmer de sig hela tiden (lodjuren, finns dom ens?) eller så ser dom så sjukt deppiga ut. Ryck upp er för fan. Jag kände mig onekligen rätt gammal när jag snabbt retirerade till att inspektera de gamla husen tillsammans med SFI-grupperna för att sedan sätta mig och läsa tills jag fick gå hem.

 

 

 

Hej! Jag har ju inte jobbat denna vecka så jag har alltså gjort massa andra viktiga saker. :

 

Varit hemma mycket

Legat på terassen

Varit inne på blocket

Sorterat mina kläder

Legat i sängen med Hugo

Tränat två gånger

Förstått att mitt busskort har gått ut

Cyklat till Bildis och varit med min familj

Pysslat hos mamma

Kollat på gamla bilder

Ätit soppa

Blivit bjuden på lunch på gondolen

Blev full då

Kollat på Kobra

Läst böcker

Tappat bort böcker

Suttit i Klaras kökssoffa

Sålt en jordglob

Blivit kallad till visning i Grimsta. :(

Smsat med Malin

Ätit Croissant med Mårten

Lagat gröt åt Hugo

Gått på en spelning

 

Hittat ett kort från när mamma var ihop med Stefan Larsson (Eller "hade ihop det" euw) och hängde med Micke P HUNKIGT SOM FAN

 

Lite summer feeling var det iaf på balkongen tidigare i dag. Solglasögonen är nya och kommer från Ralph Lauren.

 

 

Hejsan, i går var jag ute hos min faster och farbror som har flyttat långt långt bort, man måste åka till Hagsätra och sen gå i typ en kvart. För mig, som alltid haft dem på granngården och använt lite som mitt andra vardagsrum i perioder av mitt liv är detta väldigt märkligt.

De bor numer i ett gammalt litet hus med trädgård och altan och ett jäkla orangeri OCH en megastor verkstad där jag har min lilla moped nu. Jag känner ju nästan ingen som bor i hus på det där sättet, att man har bastu och verkstad och vind å allt. De få enskedevillorna i vårt umgänge är liksom lite mer anpassade för ett stadsliv.

Därför tror jag att jag är på landet när jag går omkring där på deras lilla patio och skriker att de ändå måste måla fasaden mintgrön i stället för vaniljsås och undrar vad som hände med att alla i min släkt gick från att bo inom en km avstånd från varandra till att vi numer är utspridda från Lilla Essingen till Stuvsta. Ingen utom jag och Sam bor kvar i stan.

Alla mina familjemedlemmar bor längst gröna linjen och trots att det är jättefint och fungerar bra så känns det lite jobbigt att inte ha dom så nära. Jag vet att det är löjligt att jag tycker att Globen är långt bort men det handlar inte så mycket om det. Jag har i hela mitt liv kunnat slänga på mig pappas bananskor och sprungit över till kompisar eller släktingar och har jämt tyckt att vi alla någon gång i framtiden ska flytta in i samma hus så vi slipper byta trappuppgångar när vi ska till varandra. Hade vi bott allihopa i Globen hade problemet varit löst.

Jag är ju uppvuxen i något slags fastighetskollektiv där alla var kompisar sen gymnasiet och vi, deras barn är kompisar sen födseln och nu känner jag knappt någon granne alls.

Det är väl bara mitt alldeles för stora behov av att ha folk i närheten och slippa vara ensam som ligger och gnyr av rädsla just nu.

 

 

Kan inte låta bli att känna mig ASTRYGG.

 

HEJ!

Nu när sommaren har kommit har vi ju fyllt vardagen av sommaraktiviteter så som:

 

Nu är det sommar, vilket väl knappast kan ha undgått någon.  I måndags som var den första vårdagen grillade vi som aldrig för på terassen hos Andre/Allis/Susanna.  Jag kommer inte på något lustigt eller ironiskt att skriva i dag så detta får helt enkelt bli ett  renodlat skrytinlägg om hur bra jag har det och hur balla mina vänner är.

 

Hej mina vänner!

 

I fredags så åkte jag och Sonia till Hötorget och handlade lax åt min farmor som fyllde år. Tänk att lax kan kosta 500 kronor och tänk vilken tur att dom skrev upp det på pappa för vi blev alldeles nervösa när vi såg priset. Sen åkte vi till Sickla och lagade mat i några timmar och hälsade på släkten, blev överösta med ÅÅÅHHH VAD NI ÄR DUKTIGA VÅRA SMÅ TJEJER och sånt fast egentligen är det ju löjligt, blir nästan lite förolämpad när de får tårar i ögona pga att vi kan sätta in en lax i ugnen. 

Det blev i alla fall lyckat och sen skjutsade papi hem mig på pakethållaren, han körde in i en buske jättehårt och jag fick blåmärke på låret men han skyllde på att de inte hade tagit bort gruset där. I alla fall, hemma hos oss dracks det öl och planen var att gå till Reflexen men så blev det aldrig utan jag somnade snällt i min säng strax efter att klockan slagit ett. Hade ju blivit opererad samma dag utan bedövning och då får man faktiskt ta det lite lugnt! 

 

Annat var det på lördagen för då skulle vi minsann dricka hur många öl som helst och denna kväll kom vi faktiskt fram till reflexen till slut (I TAXI) och där var det kul och alla kompisar var med. Dansgolvet vibrerade så mycket att man knappt behövde röra sig själv för att få till lite bra danssteg, men det gjorde vi ändå fast inte så värst snyggt. Någon gång efter fyra åkte vi i alla fall hem men då var det så långt till tuben så jag och Hugo sov på Bildis som stod tomt eftersom min mami är på en pinsam kärleksresa i Toscana. Hon råkade skicka ett sms till mig som helt klart var ämnat till hennes karl, som tur var bara med snuskighetsgrad två av tio men kändes ändå lite jobbigt.

 

 

 

Söndagen tillbringades alltså i föräldrahemmet och sen hemma hos mig där jag gav min farmor mobillektion och fick lite dinero och fårfiol som belöning och resten av dagen har ni ju här nedan från Klaris inlägg.

 

 

Nu ligger jag i sängen och har rast, ska jobba 16 timmar idag och börjar redan känna att det kanske kommer bli lite väl mycket men vad gör man inte!

 

Adjö små människor.

 

 

 

I dag gjorde jag ett, två, tre försök att ta mig ut i solen som en dag som denna (ja, jag är bakfull som vanligt) mest kändes som ett hån. 

 

Försök nummer ett: gick ner på kajen där min systers klass hade loppis för att finansiera nån klassresa om jag får gissa.  Tyckte att det var lite konstigt att femteklassarna såg ut att befinna sig i medelåldern, sen insåg jag att alla barnen satt innen i festlokalen med sina iphones och att det var föräldrarna som stod för försäljningen. Köpte en kaffe av någon stackars mamma i alla fall. Tänkte sedan att jag skulle cykla bort till Strandloppisen som såg nice ut på instagram men cykeln hade blivit snodd så icke sa nicke. Gick hem igen och surade.

 

Försök nummer två: Den här gången kom jag ända till rosenlund, på väg till strandloppisen igen fast med buss. Sedan fick jag höra att den var slut. Klev av bussen, gick hem igen och surade.

 

Försök nummer tre: Lyckades äntligen ta mig iväg, hem till Susanna. Jag hade med mig kameran och allt, det var så länge sedan jag hade det att jag i princip glömt hur den fungerar.

Hejsan. Jag hoppas att ni mår bra gänget, det gör jag. Kanske för att jag är inne i någon slags period nu när saker och ting klaffar.  Bara småsaker visserligen, men det gör så stor skillnad när bussar hinns med, strumpor matchar och tjejen i kassan på Hemköp råkar ta betalt för lösgodis i stället för naturgodis. I dag vaknade jag hos Mathilda i nygamla läggan på Gärdet, åkte med henne till Weekday och provade igenom hela sortimentet utan att kunna bestämma mig, sedan satt jag och Susanna i vitan där det numera finns i alla fall några sköna grässtrån man kan sitta på. Nu sitter jag här och äter bananpannkakor och på radion sjunger Justin Bieber. I kväll vankas det  eventuellt tacos och öl MEN jag funderar på om jag ska vara hemma och "mysa". Sist jag försökte (på en kväll av det lite festligare slaget i alla fall), på valborg, gick det inte så bra. Jag somnade till vid niotiden, vaknade en timme senare i total panik och visste inte var jag befann mig. Det slutade med att jag kryssade fram till Wollmars mellan alla tokpackade ungdomar (höll hårt i handväskan vill jag lova!) som var ute på stan och hade sig. På första maj flängde jag runt som en dåre, hängde med mormor och tågade kors och tvärs genom stan.

 

En videofy gjorde jag också. Den blev rätt tråkig men jag tog 0 bilder så den ska ni få se nu i alla fall.

 

Och just det. Efter Susannas succéinstagrams från hemtjänsten håller vi och spånar på en ny kategori här i bloggen. Mer information kommer.

 

Hej!!! Dåligt med uppdateringar här på sistone men så blir det ju när solen skiner och fåglarna kvittrar. Jag har jobbat varje dag denna vecka och knappt haft tid att sova middag eller tänka på mina vanliga saker. På valborg hängde jag hos min mor med familj och vänner och sen träffade jag resten av kompisarna på Wollmars.

Tyvärr blev jag som vanligt för full och kunde inte heller hantera fyllan så det blev en relativt tidig läggning.

 

1 Maj jobbade jag men för att kompensera det så räzercyklade jag ner till medis på rasten, mötte upp kamraterna och tågade till Kungsan med ung vänster.

Resten av dagen ägnade jag åt min helvetes-deklaration. HA INTE EGET FÖRETAG DET ÄR INTE VÄRT DET. Efter ca 4 h ihopräknande, utskrifter, ifyllnad av blanketter, bråk med pappa och felskrivningar fick jag til slut ihop det och skulle lämna in det idag. MEN. När jag cyklade förbi en av snubbarna som stog utanför skrapan och samlade in deklarationerna så fick jag se något unikt. I korsningen Götgatan/Anna Lindhs plats blåser det alltid JÄVLIGT mycket mer än på andra ställen på jorden, detta var dock inte skatteverket-mannen beredd på och jag bevittnade hur alla papper i hans hand flög ut på gatan och han i panik sprang efter och stannade bilarna. Vissa blev påkörda och blåste bort i alla fall. Stackarn, usch vad många arga deklarerare han har på sitt samvete nu.

Detta gjorde i alla fall att jag beslutade mig för att åka till skatteverket på Magnus Ladulåsg och lämna in mitt heliga kuvert. Om ni nu undrade!!

 

Just det, en annan rolig grej som hände i natt/tidig morgon var när Mårten började skrika att vi skulle komma och rädda honom för att det va en fågel i rummet, vi sprang upp och fick se Mårten ta skydd under täcket, beggin for help. Hjälten Hugo fick ut fågeljäveln ur rummet och jag åtegick till min djupa sömn och trodde att det var en dröm sen när alarmet ringde. Tänk ändå vad som kan hända när man bor så långt ifrån stan!

 

Nu stoppade Hugo in en slev med Mårtens nylagade veg-lasagne VA GOTT, vi ska se på got och äta choklad och i morgon ska jag operera tanden igen för titanskruven jag hade fått trilla visst ut här om dagen, som vanligt !

 

Hejdå, lovar att bli roligare och lägga upp bilder på er och massa sånt. Adjökens

 

 

I dag har jag som alltid när jag får feeling och vill blogga, varit bakfull som in i norden. I veckan har jag konsumerat mer alkohol än vad en vuxens kropp och psyke tydligen klarar och jag börjar förstå varför festivalcampingar består av 95% sjuttonåringar och yngre och de få nittonåringar och uppåt som är där mest sitter och surar i utkanten av festivalområdet och typ lagar mat på triangakök. Jag började inte uppleva bakfyllor förrän för kanske två år sedan och sedan dess har dess omfattning eskalerat något otroligt. Dock har vissa av kvällarna den här veckan varit så episka att jag typ kan höra Game Of Thrones-introlåten spelas i mitt huvud när jag tänker tillbaka på dem. Det får alltså anses vara värt det. Nu ska jag göra något jag aldrig har gjort förut (eller jo kanske på bilddagboken när det begav sig) - nämligen fylla i en lista! Alltid nice att få frågor om ens liv riktade till sig även om man själv är avsändaren!

 

I morse vaknade jag upp för första gången på väldigt länge utan att vara bakis, känns som att jag har levt i ett fyllemoln sen i onsdags, förfärligt roligt stundvis men med ett mycket pms-liknande tillstånd dagtid. Detta är baksidan av att vara lättpåverkad, tre glas vin till middagen slutar inte sällan med att jag däckar. I alla fall var väl tanken med denna nyktra dag att jag skulle göra lite uppfriskande saker så jag satte Hugo på min cykel och mig själv på pakethållaren och så åkte vi till NYA Hornstull och spanade in gallerian. Vilket hipstermekka! Ganska snygg byggnad ändå men känns otroligt pretentiöst och supermegahippt alltihop. Sen har jag lite svårt för hela galleria-konceptet över lag, vem vill egentligen hänga i en galleria??? 

 

Nu har vi käkat pizza och sett på honey booboo och jag ska så småningom göra världens middag och gå in och väcka mina hysteriskt bakfulla sambos med lite fet mat. Tror jag.

 

 

 

HEJDÅ

 

TJENARE. I veckan har jag gjort en massa kul, fyllt år bland annat. Jag har inte varit på systemet än, jag var på väg ett tag men sedan kollade jag mitt saldo (21 kronor) och bestämde mig för att vänta tills jag har råd med något annat än en endaste öl. Nu är i alla fall tonårstiden över, skönt och läskigt. Födelsedagen firades i stillhet och i kretsen av de närmast sörjande. Nog så.

 

I går hade jag och Susanna ännu ett spännande cateringuppdrag. Det gick bra och förflöt utan motgångar men jag blev något besviken på konceptet kontorsfest. Jag, som aldrig har varit något liknande (knappt på något jäkla kontor heller) hoppades på lite mer av detta...

 

och lite mindre av  det här

 

..det var ett lugnt och stillsamt cateringuppdrag må jag säga.. Jag och Susanna stod i ett hörn och sedan ett annat hörn under hela evenemanget och väntade förgäves på att Don Draper skulle dyka upp. En man som var där ett tag påminde i alla fall lite om Roger Sterling och framstod i sällskapet som ett under av manlighet och utstrålning. Resten av besökarna var så lame att de typ tog undan och sorterade sin egen disk och lämnade oss helt sysslolösa. En gång spårade det nästan, det hamnade lite chipssmulor på golvet, kunde ha gått riktigt illa faktiskt. En annan rysare var när när en av kaffekopparna saknades för en stund. Underhållningen bestod av ett coverband a la skärgårdskrog och när det bara var vi, bandet och typ fyra kontorsgubbar som inte fattade att de hade tråkigt kvar började vi demonstrativt packa ihop för att åka till Matkultur och lämna grejerna och sedan stressa som aldrig förr till Weekday.